Kloka Anna Liatorp.

Werpeshult Pensionat 1910  

Verpeshult Pensionat 1927

  Verpeshult Pensionat 1940

 

Main page	Vykort	Mer om Liatorp	Fotograf Joh. Joh.
Liatorp hembygd	Liatorp v. om järnväg	Liatorp ö. om järnväg	Liatorp omgivningar

Liatorp.

"Kloka Anna"

 Berättelsen om Kloka Anna är en uppsats om Kronobergskvinnor  i Kronobergsboken 1995-1996,  skriven av Jan Gustafson.

"Kloka Anna" föddes den 15 juli 1797 i Liatorp nära Stenbrohult i Småland. Hennes mor hette Elin Nilsdotter och arbetade som piga på Värpehult torp. Personuppgifter om hennes far har vi ej kunnat hitta, då han inte finns i Landsarkivet i Vadstena, Småland. Föräldrarna var fattiga torpare.

När Anna blev äldre arbetade hon på gårdar runt om i bygden, och vid 25-års ålder flyttade hon till Göteryd. Här bodde hon fram till 1843, då hon 46 år gammal köpte en stuga i Pjätteryd. Det var här hennes botarverksamhet tog fart på allvar.

Kloka Annas liv och verksamhet

  Historierna och berättelserna om Anna är många. Hon föddes i Liatorp, nära Stenbrohult, där hon tjänade som piga fram till 25-års ålder. Trots att hon inte började verka som botare förrän flera år senare ansågs hon redan vid denna ålder ha haft en mystisk gåva, vilken man trodde var källan till hennes "klokhet". Hur hon kom i besittning av denna "klokhet" skildras på samstämmigt vis i flera återkommande berättelser. Det sägs att hon som liten varit ute i skogen för att plocka lingon då en vit orm plötsligt passerat förbi henne, dock utan att skada henne, och att hon efter att ha ätit de lingon som ormen rört vid kunnat se saker som vanliga människor inte kunde se.

 Hennes verksamhet som botare inledes då hon, vid 25-års ålder, flyttade till Göteryd men den tog dock inte fart på allvar förrän hon vid 46-års ålder köpte en stuga nära Pjätteryd. Hennes popularitet ökade mycket snabbt och folk reste från alla delar av landet för att träffa henne. Hon ansågs kunna hjälpa många i skiftande belägenheter.

 Hon var känd som synsk, fjärrskådare och sades kunna bota ett flertal sjukdomar, med hjälp av hemmagjorda salvor av "mystiskt slag". Man trodde bl.a. att hon kunde bota unga flickor med kärleksproblem genom kärleksmagi, vilket hon senare blev dömd att betala böter för. Trots denna popularitet tog kloka Anna inte mycket betalt för sitt arbete. Besökarna fick oftast betala efter egen förmåga och i vissa fall lär fattiga ha fått betala i natura eller fått ett gratisbesök.

 Anna väckte mycket beundran och respekt hos de som konsulterade henne och det sägs att ingen förblev oberörd efter ett besök i hennes stuga. Hon beskrivs i många berättelser som en något fetlagd, medelålders matrona, med svarta genomträngande ögon och en mörk, nästan mansliknande röst, som "mullrade som en dov åska" då hon förkunnade sina förutsägelser. Hon sägs dock ha varit mycket vacker som ung, med rödgult hår, klar hy och skarpa ögon. Att hennes utseende bidrog till att inge respekt hos de personer som träffade henne kan man klart se då man läser hur hon beskrevs, men även det sätt på vilket hon inrett sitt hem bidrog till denna respekt, för att inte säga rädsla. Svarta katter sägs ha varit hennes älsklingsdjur och hon ägde ett flertal. Dessa kan förmodligen ha bidragit till den mystiska och nästan skrämmande känsla som hennes stuga ingav. Hon levde enligt konstens alla regler som en s.k. "häxa", trots att hon aldrig av folk ansågs vara en sådan.

 Trots att kloka Anna respekterades och högaktades mötte hon under sina år som botare också många tvivlare, som på ett eller annat sätt ifrågasatte hennes gåva. Det fanns de som medvetet gömde saker som hon sedan skulle leta upp, men i alla dessa berättelser får man gång på gång se hur Anna klarar av de tester som hon utsattes för. Kloka Anna ansågs för det mesta vara en mycket godhjärtad kvinna. Även om hon vid flera tillfällen varit medveten om att hennes förmåga ifrågasats och att dessa personer försökt driva med henne försökte hon aldrig hämnas. Hon var dock en kvinna med mycket bestämda åsikter och vid ett flertal tillfällen sägs hon ha skrämt män som tänkt överge sina gravida kvinnor, till giftermål genom att hota med att sända "makterna" på dem om de inte gjorde sin plikt.

 Hennes förmåga att bota sjukdomar är svår att bedöma då vi inte fann några bevarade skrivna ordinationer efter Anna. Man kan i detta fall endast förlita sig på de berättelser som finns nedtecknade efter hennes död: av t.ex. från kunde man år läsa följande "Dessutom kvacksalvade kloka Anna rätt betydligt. Hon och ’dotern’ smorde ihop salvor av mystiska slag, som kunde bota ’skärvan’(rakitis), ’liggesjuka’, ’giktavärk’ och ’rumpedarra’(skälvesot). Kloka Anna kunde också ’borra ut’ eller ’borra bort’ ’villapaskottet’ (håll, troligen ischias)." Att hon kunde "borra ut" eller "borra bort" "villapaskottet"*) kan i våra öron låta skrämmande då man inte förstår vad detta kan ha inneburit rent praktiskt, men man kan förmoda att hennes kurer i mångt och mycket haft en anknytning till den folkmedicin som allmänt praktiserades, eftersom många av hennes ordinationer då hon utövade sin magi överensstämde med gängse magiskt tänkande. Det är dock svårt att spekulera i hur kloka Anna lyckades uppnå sina färdigheter. Det sägs att hon själv berättade till en piga hon arbetade med att hon fått sin klokhet när hon var liten och mötte den vita ormen i skogen samt att hon därefter skaffat sig kunskaper med hjälp av eget övande. Denna samt historier om att hon fått sina krafter genom en dröm vid 20-års ålder är de versioner man får då man läser berättelserna om henne. Var Anna i själva verket hämtade sina kunskaper från kan vi endast gissa oss till.

 Kloka Anna blev ofta uppsökt när folk misstänkte att tjuvar hade rövat bort t.ex. boskap. Även missförhållanden sägs hon kunnat ställa till rätta. I följande historia berättar Magnus Johansson i Bråtugård år 1940 om vad Anna talade om för honom då han sökte upp henne efter att ha förlorat sin brännvinskagge: "Jaha du behöver inte ha bekymmer om din brännvinskagge ty den får du orörd hemburen till dig av samme person som tagit den forts och om du vill se vem det är så lägg dig på lur utanför din stuga, ty då han tror att du sover kommer han i natt med kaggen, ställer den ifrån sig och går sin väg. Jag gick ut klockan tio på kvällen och lade mig ’på lur’ i lövsalen, väntan blev dryg men vid tolvtiden kom han så stilla och ställde kaggen ifrån sig invid husväggen." Vi kan med hjälp av det flertal nedtecknade berättelserna som folklivsarkivet förfogar över, se att kloka Anna var verksam inom ett flertal områden och inte bara som botare. Personer med vitt skilda problem sökte upp henne och enligt dessa berättelser fick de oftast sina problem lösta efter att ha besökt Anna. Det är kanske just den trygghet som folk fann hos henne som gjorde att hennes popularitet blev så stor och spridd över hela landet.

 Anna Johansdotter dog vid 63-års ålder (1860) och hade fram till dess hunnit få sammanlagt tolv barn; elva i det första äktenskapet, dock nådde endast två av dessa barn vuxen ålder, samt en son i det andra äktenskapet. Under hennes år som botare hade hon hunnit skaffa fram ett väletablerat rykte och myterna kring hennes liv levde kvar lång tid efter hennes död.

"Kloka Annas" enda rättegång

"Kloka Anna" blev under sin levnad och verksamhetsperiod endast dömd en gång och åtalet gällde då " utövande av vidskepelse". Denna incident verkade dock inte ha påverkat hennes verksamhet negativt och hon fortsatte att praktisera sina läror och sitt botande även efter denna rättegång. ( Kronobergskvinnor, Kronobergsboken, Kronobergs läns Hembygdsförening, 1995/96, s 66-67 )
Vi ansåg att denna rättegångsincident var en spännande och intressant detalj att ta upp i vårt arbete eftersom den säkerligen på något sätt hade inverkan på " Kloka Annas " fortsatta liv.

Enligt utdrag ur domstolsprotokoll som står att finna i Sunnerbo Härads dombok 1846-1847 framkommer att " Kloka Anna " åtalades för delaktighet i signerier och vidskepelser. Mera preciserat gällde åtalet följande: (Kronobergskvinnor, s 19 ) "Kloka Anna" hade lärt en piga vid namn Johanna Jonsdotter från Bråna att använda sig av kärleksmagi. Pigan hade kommit till "Kloka Anna" för att få råd och hjälp, då hon upplevde att hennes fästman, Johannes Jonsson, (sockenskomakare) höll på att tappa intresset för henne. "Kloka Anna" ordinerade då pigan att smussla ner en nypa kyrkogårdsmull i fästmannens kaffe och som kronan på verket också gömma en halsduk och en krage tillhörande henne själv under fästmannens huvudkudde. Kurens resultat blev inte som väntat.
Fästmannen Johannes Jonsson instämde både sin fästmö, ( Huruvida förlovningen bröts mellan dem framgår ej ) och "Kloka Anna" samt yrkade på att få ersättning för den "ohälsa" han genom inmundigandet av kyrkogårdsmullen ådragit sig. ( Kronobergskvinnor, s 67 )
Under rättegången figurerade många vittnen som villigt intygade att trots att "Kloka Annas" ordinerade kur fullföljts hade Johannes Jonsson ej kommit till skada. Han höll dock inte med om detta och hävdade bestämt att kyrkogårdsmullen gjort honom sjuk. ( Något som för övrigt verkar ganska troligt )
En anmärkningsvärd detalj är att två av de många vittnen som figurerade under rättegången, var kyrkoherdar, som skriftligen intygade att "Kloka Anna" var en redlig och kunnig kvinna.
Kyrkoherde Knut Bursell i Pjätteryd skriver följande. " Anna Jons Dotter eller den så kallade klok Anna som några år uppehållit sig på ett Torp under Osnaköp Norreg. här i församlingen, der hennes son hemmansägaren Anders Magnusson bor, men icke härstädes aflemnat någon Attest om Ålder och frejd. Under sitt wistande härstädes har hon gjort sig känd för en Ärlig, stilla, och anständig vandel, som på begäran till bevis medelas af Pjeterydh Ann 18 Janiuari 1847
K. Bursell."

Kykoherde Gustav Henrik Olin i Göteryd lämnade följande skrivelse till domstolen. " Hustrun Anna Johansdotter, skrifven i Kölaboda österg: denna församling är född 1797, eger försvarlig Christendomskunskap och har begått H.H. Nattvard. Rörande hennes frejd hänvisas till bergående Protokoll med det tillägg att Kyrkoboken anmärker om henne oenighet i äktenskapet. Hvar hennes sinnesbeskaffenhet vidkommer, vet jag icke annat än att hon är till dem redlig. attr.
Götheryd Prestg. s. 1 Febr. 1847

Gust. Hen. Olin"

Trots dessa betydelsefulla vittnesmål ansåg domstolen att det ändå fanns skäl att döma både "Kloka Anna" och pigan Johanna Jonsdotter för utövande av vidskepelse. Domen som utfärdades blev böter. "Kloka Anna" dömdes till 6 riksdaler och 32 skilling i böter eller sju dagar i fängelse på vatten och bröd. Pigan Johanna Jonsdotters straff var av samma slag men något mildare. Följande går att läsa i ett utdrag av domstolsprotokollet:
" . . . döma dem Anna Johansdotter och Johanna Jonsdotter att böta den förra 6 Rdl 32 S (10:- ) och den sednare 3 Rdr. 16 S" (5:- ) ". . . eller att undergå fängelse med vatten och bröd, den förra Sju dagar och den sednare fyra dagar." ( Brogårdh, 1964, Om kloka gummor och gubbar, Norra Skånes Civiltryckeri, Hässleholm s 19-23 ).
Värt att nämna i sammanhanget är att då myndigheterna blandade sig i botares verksamhet och domstolar figurerade medförde detta oftast att de lokala botarnas ställning stärktes och eftersom "Kloka Anna" fortsatte att praktisera sin verksamhet även efter rättegången var det med all sannolikhet så även i hennes fall.

 Myter rörande "Kloka Annas" död

Om tiden kring "Kloka Annas" död berättas följande historia: "Men nu var hon så gammal, äldre än de flesta och näst äldst i socknen. "Dotern" var gefter å hade många barn. Alla herarna utflogna å gefta. "Dotern" hade förstås nu fått "gåvan". Och många gå till henne å bli hjolpna, sade Anna. Svarta katter hade hon fortfarande kring sig. En näpen svart kisse med vita tassar låg i hennes knä, och två kattungar tumlade om framför hennes fötter. Det talades en hel del om det förflutna, men om "gåvan" ville hon ju intet yppa. Kortleken låg för det mesta onötljed, då hon hade svårt att se korten, om inte "dotern" hjalp ´na." (Folklivsarkivet (LUF) M-arkivet, Traditionsuppteckningar).

Om "Kloka Annas" död skrivs följande: "Ungefär halvtannat år efter samkades "Kloka Anna" till sina fäder, "mätt av levene" som det sades, och i tron på sin Frälsare". (Folklivsarkivet (LUF) M-arkivet, Traditionsuppteckningar).

"Kloka Annas" mytomspunna verksamhet sträckte sig över fyra decennier, ända fram till hennes död som inträffade 1860. Efter hennes död fruktade folket i bygden att gå förbi hennes stuga, då man trodde att det spökade där. (Brogårdh, 1964, Om kloka gummor och gubbar, Norra Skånes Civiltryckeri, Hässleholm, s.18).

När en känd botare blev gammal talades det alltid om vem som skulle efterträda honom/ henne. Det fanns ju ingen formell legitim utbildning inom området, utan botarnas auktoritet stärktes genom att de gick i lära hos någon välkänd företrädare i bygden. Ofta överfördes kunskaperna mellan generationer inom samma släkt.

Idag vet man inte vem som lärde upp "Kloka Anna", men hennes efterträdare blev gudsonen Karl Hart, och hennes tjänsteflicka Ingrid Johansson, även kallad Lill-ingerten. Karl Hart var synsk, och med hjälp av "Kloka Anna", övades hans förmåga upp, att förutspå vilka som stod i tur att gifta sig eller dö. Han uppnådde dock aldrig "Kloka Annas" kunskaper. Lill-ingerten däremot, nådde en viss position som sjukdomsbotare. Hon var dessutom bygdens barnmorska.

Sina kunskaper förde "Kloka Anna" i sin tur vidare till sin dotter Kristina, som på eget initiativ skrev ner botarråden i en bok. Dessa gick dock förlorade när hennes alkoholiserade man, "under rusets inverkan", kastade recepten i brasan. (Kronobergskvinnor, 1995/96, s.76)

Samtliga myter rörande "Kloka Annas" liv och verksamhet, finns nedtecknade i Folklivsarkivets materialutbud, och tack vare dessa lever minnet och myterna om henne kvar i våra dagar.

 Sammanfattning och slutsatser.

 Syftet med detta arbete var framför allt att försöka få en glimt av den föreställningsvärld som 1800-tals människan levde med. I denna föreställningsvärld flätas myter, riter och vidskepelser samman med en mer pragmatisk syn på naturen. Berättelserna om kloka Anna kan ge oss en inblick i hur just dessa föreställningar var en del av vardagen i 1800-talets bondesamhälle.

Som vi tidigare nämnt levde kloka Anna under en tid då folkmedicinen var allmänt accepterad i samhället, detta förmodligen i samband med att den legitimerade läkarkonsten fortfarande var under utveckling. Fram till slutet av 1800-talet levde den folkliga medicinen parallellt med den legitimerade och det var just under denna period som den förstnämnde befann sig under sin sista storhetstid. Att tillgängligheten spelat en avgörande roll i varför folk sökte upp botare kan man lätt förstå med tanke på att läkarpraktikerna ofta fanns i anknytning till städerna samt att majoriteten av befolkningen vid denna tid fortfarande levde ute på landsbygden. De "kloka" var däremot mer lättillgängliga för denna del av befolkningen och de var personer som de levde tillsammans med och kände väl till. I fallet med kloka Anna var det dock inte bara tillgängligheten som låg till grund för hennes popularitet, då det ofta finns dokumenterat, så som vi tidigare tagit upp, att folk reste långväga ifrån för att få träffa henne. En annan aspekt som spelade en stor roll i varför folk vände sig till botare var att dessa oftast inte tog mycket betalt för sina tjänster, men även denna anledning är otillräcklig i kloka Annas fall då en så lång resa måste ha inneburit en oerhörd ekonomisk ansträngning för en fattig person. Vad kan i så fall ha varit den avgörande anledningen till att Anna blev så populär? För att förstå detta måste man ta hänsyn till hur samhället såg ut under denna tid. En avgörande faktor kan ha varit att bönderna levde i nära kontakt med naturen och att det fanns en traditionsmässig tendens hos dessa att förklara naturliga fenomen med hjälp av myter och sägner. Kyrkan, som i ett tidigare historiskt skede hade verkat dämpande på dessa tendenser hade under 1800-talet mist mycket av sin makt och detta skapade i sin tur ett mer tillåtande klimat där "kloka gummor" och "gubbar" fick ett större spelrum. Om Anna hade levt under en annan tid hade hon förmodligen anklagats för häxeri och troligen bränts på bål.

Med tanke på att kloka Anna levde under en brytningstid då kyrkan sakta men säkert förlorade makt och inflytande samtidigt som läkarkonsten ännu inte hunnit få fast mark under fötterna, verkar Anna ha levt under en, för hennes yrke, idealisk tid.

Kloka Annas mångfasetterade verksamhet tycks ha utgjort en trygghet i tillvaron, inte bara för befolkningen i de kringliggande trakterna, utan även för de folk som reste långa sträckor för att få hjälp med sina problem och besvär. Hennes kamp mot sjukdom och lidande väckte stor beundran hos de människor som hörde talas om henne och än i dag kan man bli gripen då man läser de bevarade berättelserna kring och om hennes liv.

 Avslutande diskussion.

För att få en så mångfacetterad bild som möjligt av "Kloka Annas" liv och verksamhet använde vi oss av, som vi tidigare nämnt, samtidsberättelser, efterkonstruktioner, andras berättelser samt allmänna berättelser. Dessa hittade vi framförallt på Folklivsarkivet i Lund och de fakta vi där tog del av bekräftades även av Landsarkivets material i Vadstena via telefonkontakt. I efterhand kan vi konstatera att det hade varit av rent praktiska skäl lättare att arbeta med Landsarkivsmaterialet om vi hade haft direkt tillgång till detta , men vi beslöt oss för att inte begära materialet hemskickat, då vi blev informerade om att denna process kunde ta upp till flera veckor.
Då vi tog del av det material som vi erhöll från Folklivsarkivet, funderade vi över hur mycket vi kunde förlita oss på dessa källor. Många av de intervjuer som man hittar på Folklivsarkivet är nedskrivna på 1930 - 40 - talet, drygt sjuttio år efter "Kloka Annas" död. Man kan då lätt utgå ifrån att de berättelser och sägner som cirkulerade kring "Kloka Anna" och hennes död förstärktes i efterhand, vilket litteraturen i viss mån belyser. Liksom alla muntliga traditioner har innehållet i berättelserna ändrats med tiden och kontexten varierats. Efter att ha läst och begrundat dessa olika berättelser kunde vi dock konstatera att trots kontextens variation var "kärnan" i berättelserna densamma. Vi kom fram till att trots att den rent faktamässiga sanningen i dessa berättelser inte är hög kan de ändå låta oss ta del av en annan typ av sanning, nämligen folkets sanning.
Trots att dessa berättelser inte är särskilt objektiva, kan de ändå ge oss en bra bild av hur samtiden såg ut, eftersom subjektiviteten speglar på ett bättre sätt samhällets föreställningsvärld och upplevelser

Källor och litteratur. Otryckta källor.

Lund

Folklivsarkivet (LUF): M-arkivet (M), traditionsuppteckningar

"Kloka Anna" - ACC N:R 1829
ACC N:R 4739

ACC N:R 4794
ACC N:R 6566
ACC N:R 7820

Vadstena

Landsarkivet i Vadstena

Muntliga uppgifter lämnade per telefon rörande "Kloka Anna" Litteratur

Hellspong, Löfgren, 1974, land och stad, Malmö: Liber

Frykman, Löfgren, 1979, Den kultiverade människan, Malmö :Liber

Botare, en bok om etnomedicin i Norden, 1980, Falköping, LTS Förlag, Stockholm

Eriksson, 1983, Västerlandets idéhistoria 1800-1950 . ISBN 91 7844 210 9

Brogårdh, 1964, Om kloka gummor och gubbar, Norra Skånes Civiltryckeri, Hässleholm

Slut citat

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++  

Artikeln funnen på okänd plats på Internet.

Har nu 2014 fått fakta, att berättelsen om Kloka Anna  är en uppsats om Kronobergskvinnor, med titeln: "Kloka Anna, Anna Johansdotter : traditioner om en småländsk sjukdomsboterska", skriven av Jan Gustafson i Kronobergsboken 1995-1996.

 ++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

*) I  Örkened fanns en Bengta Johnsdotter, f. 1809, som kallades "Änkena" eftersom hennes man omkom för ett "villarpaskott".

Jag citerar ur biografin:    Född i Kätteboda. Gift med John Bengtsson, f. 1809 på föräldragården i Tosthult. Död 1853 på ett tragiskt sätt. Han hade ryggskott och skulle botas med ett s.k. ”villarpaskott”. Skytten höll dock för lågt och träffade John så han dog.

*) I Folktro och Signerier i nordvästra Skåne av Kjell "Ason" Arnoldsson, kan man läsa om Villapaskott och Villarpaskott. Villapaskott betyder enligt denna bok att någon får häftig värk flygande på sig och att då en annan person satt det på vederbörande.

*) Villa(r)paskott beskrives som en botande åtgärd för någon som har ont i benen. Ingen som inte haft ihjäl någon människa ansågs lämplig att hjälpa någon. Bössan skulle laddas med arvsilver och den sjuke skulle sitta på en jordfast sten varöver man sköt.

Läs mer om Villarpaskott i Trehäradsbladet nr 2 1993.

Kloka "Gummor" och "Gubbar" har fascinerat många författare att skriva bl.a. om Kloka Anna.

Var det måntro boken "Den Kloka och husaktiga Gumman" nedan som låg till grund för utbildningen eller  "FASS" för Kloka Anna ?

Smålänningen 1922-02-21 "Hyren på Myren" artikel om Kloka Anna