lever vidare. Hembygdsforskare Sigurd Svensson startade på tidigt 1970-tal en studiecirkel med målet att beskriva Hörja sockens historia. Många olika företeelser studerades mycket ingående under ett stort antal år. Torpen, kvarnarna och andra intressanta platser besöktes och även domböckerna studerades. Några ur denna studiecirkel blev mycket intresserade av bilder från socknen och så uppstod Hörja sockens Bildarkiv, med Ing. Nils Bengtsson (1907-1997) som drivande kraft. Gruppen lånade in bilder, fotograferade av dessa, samt lade upp ett arkiv på kraftiga A4-blad. Parallellt med detta fortsatte även Sigurds studiecirkel. Bildarkivet växte och man blev tvungen att datorisera det för att på ett enkelt sätt få en bra överblick. Socknen delades in i de byar som fortfarande finns och bildarkivet växte vidare till en bra bit över 3000 bilder. Kring varje bild antecknades så mycket uppgifter man kunde få fram. Några häften om ett par av byarna samt kvarnarna kom till och blev mycket uppskattade. Dessa häften finansierade delvis inköp av film och papper. Gruppen var nu tvungna att hyra en lokal att förvara allt material i, och det ställde Ström i Gräsabygget till vårt förfogande under några år.

Vid ett besök i Wedema framkom att denna gård brunnit långt tillbaka i tiden. Det visade sig senare vara vid midsommar 1749. Det lät mycket intressant och nuvarande ägaren till gården gav tillåtelse, att använda en spade att undersöka lite, vad som kunde dölja sig under marken. Ganska snart förstod vi, att det här var mycket intressant och det var värt att utforska vidare. Vi fick kontakt med en känd arkeolog Sven Rosborn på Malmö Museum (museets chef från 1977). Länsantikvarien lämnade Museet tillstånd att gräva ut området kring den gamla gårdsplatsen. Museet kunde så, under Rosborns överinseende låta vår grupp göra utgrävningen. Så skedde och varje år lämnades en utförlig rapport till Museet över utgrävningen av området. Mycket material insamlades, och arkiverades nogsamt enligt Rosborns anvisningar. Ritningar över området upprättades. Materialet konserverades efter direktiv från Rosborn. Ett par mindre väggmontrar införskaffades och fylldes av några intressantare fynd som visades vid några Hemvändardagar. När Hörja Sparbank upphörde, så fick vi tillgång till dess kassavalv. Här stuvades material från 5 års utgrävning in. Det var ju brandsäkert och förmodligen oåtkomligt för de flesta obehöriga. Här kunde vi nu tryggt förvara och även ha våra träffar kring bilderna. Gruppens medlemmar blev dock äldre och gruppens verksamhet måste tyvärr upphöra. Dessvärre blev det aldrig sammanställt något slutresultat, över utgrävningen och ej heller över Bildsarkivets omfattande material. Det återstår därför mycket intressant utvärdering av detta material, såväl bilder som materialet från utgrävningen. Detta helt ideella och ganska omfattande arbeta pågick i c:a 15 år.

Vad skulle nu bli av Hörja sockens Bildarkiv och det utgrävda materialet i bankvalvet?

Efter något år så bildades en ny grupp/studiecirkel som till en början ägnade sig mest åt torpinventeringen. Materialet fanns nu samlat i nedlagda  bankens kassavalv. Den nya gruppens inriktning ändrades och Hörjabilderna började inscannas. Nycklar till valvet samt ytterligare en del material lämnades över till den nya gruppen som nu kallades