Förr och nu.
Minnen hämtade från en 75-årig levnad av en lantman.
Född i början af Nittonde århundradet uti Sveriges sydligaste län, då från den tid jag började minnas, anspråken på lifsförnödenheter, jag menar hvad som till menniskokroppens såväl inre som yttre existens nåderändigt fordrades, ej bland allmänheten vara så stora som i en sednare tid, har jag upplefvat många och åtskilliga erfarenheter som icke så lätt falla mig ur minnet, och det är desse som jag vill för mina efterkommande på detta sätt uppteckna och således ej helt och hållet lämna åt glömskan, oaktat framställningen däraf ej är fördelade nöjsamt.
Förr än vid 5 års ålder kan jag ej minnas hvad som inträffade, men från denna tid frestas man att ihågkomma en del händelser som ej skall glömmas. Det första är när man skulle lära sig känna bokstäverna a, b, c och så vidare. Då vore skolorna ej i den ordning som de för närvarande befinnas samt ganska anspråkslösa. Den första lärdomen fick man i hemmet. Därefter skulle man gå till byskolmästaren, merendels en gammal gubbe som hade lärt att läsa och skrifva. Någon räknekonst kom ej ifråga och någon rättstafnings eller rättskrifningslära fanns ej i dessa skolor. Derefter fick man en något mera examinerad lärare, hvilken tillika skötte Klockare och organistbefattningen inom pastoratet. Denne skulle under vissa tider undervisa barn hemma i sin bostad och dels gå omkring i byarne, der undervisningsrummet bestod af de dagliga stugorna och exkulerade vissa dagar emellan grannarne. Der satt man under det … … ... vid det dagliga bordet läste, skref och räknade vissa timmar under vintern och såframt något arbete kunde företagas ute på marken nämligen Vår och höstarbete fick man därvid biträda och skolundervisning lemna åt sidan. Någon materiel undantagande räkne och skriftavlor, fanns ej heller i denna skola, icke häller några läroböcker med undantag av ett exemplar av Anderssons genväg till borgerliga Räknekonsten hvilken bok skolläraren sig förskaffat och i vilken man en och annan gång fick titta.
Så skulle man trafva till prästen ett par gånger i veckan under vintermånaderna i ondt och godt väder för att läsa sig fram. Sedan var det att alltjemt arbeta. Om vintern tröska skära hackelse och passa hästarna mm. Om våren plöja harva och så. Jag minns särskilt det torra året 1826, då vårarbetet i synnerhet på lerjorden var mycket besvärligt. På egendomen där jag befann mig såddes det 6 tunnor korn uti jord som varit höstplöjd men under vårarbetet blivit så klazig och svår att bereda att man vid harfningen till följd av den alltjemt ihållande torkan ej var i stånd att se hvar harfven framgådt. Efter desse utsådde 6 Tr korn ...tades 6 lass sammanräfsade kornstrån efter ... vid tröskningen blef äfven 6 tunn slåsäd ... ... voro äfven i ...
Nä... år 1826 kom intet något regn från ... ... början till midsommartiden och då endast något litet, men sedan fortfor torkan tills sednare på hösten. Wattenbristen var så stor att många fingo leda bort sina kreatur långa vägar till vattning och när ej mera bete fanns måtte kreatursegarne i avseende till otillräcklig föda nedslakta af sina Kreatur både Hästar och Koer så många att återstoden kunde framfödas och på framtiden måste halmtaken anlitas att deraf göra hackelse åt Kreaturen.
Den spannmål som skördades var dels otillräcklig och dels ej duglig till utsäde hvarför man fick köpa, och t.ex. Korn som de föregående åren vanligen kostade 6 Rdr pr tunna, steg i pris till 16 Rdr 32 Sk, andra sorter säd i proportion. Följande åren voro skördarne och sädespriserna någorlunda skapliga, men så kom det våta året 1831 med sina 3ne …er under våren, hvilket vållade dröjsmål med sådden och dels att å vissa ställen omsåning fick göras till och med 2ne gånger.
Under sådane förhållanden, vardt grödan som till dels måste asas hem på släda isynnerhet ...ran, dålig till så väl kärna som foder, och till följd deraf ej duglig till annat än till att lifhålla djuren med och således blef ej något till betäckande af räntor, arrenden och andra utgifter. Detta måste tålas och något egentligt missnöje förspordes ej. Sedan dess har ingen större missväxt i denna ort inträffat. Väl talar många om det torra året 1868 men detta hade ingen fullkomlig jämförelse med året 1826.
Under sednare tiden hafva pretentionerna ökats så väl i afseende på lifsförnödenheter som i fråga om .. och utgifter till staten och samhället i en förfärligt hög grad.
Jag kommer ihåg då jag i min ungdom fick följa med till staden, hur nöjsamt det var och fick jag då en hvetebulle, behövdes nästan intet mera den dagen. Att dricka kaffe eller vin kom då ej i fråga, åtminstone ganska sällan. Wid den tiden nöjde man sig med att till kläder endast begagna hemväfdt tyg, så väl man som qvinfolk och de sistnämde måste tillika tyget under vintern eller den tiden då yttre arbeten ej behövdes göras.
Männen måste om aftnarne vintertiden tröska ett par timmar, och om morgnarne en timma vid ljus i lyckta, och om dagarne äfven tröska och skära hackelse emellan som annra arbeten och körslor samt Kreaturspassning behöfdes förrättas.
Måltiderna voro Frukost bestående af bart bröd och ost – Dafre, Sill och Potatis samt mjölk. Middag kokta ärtsoppa eller gröt omväxlande. Meraftan antingen ett stycke bröd med svinflott på eller kokt eller stekt potatis med sill till de förstnämde och stekt fläsk till de sistnämde. Qvälsmat omväxlande med mjölgröt och mjölk.
Wid högtiderna var restaureringen något bättre, men i dagligt lag fick man intet kaffe, men vuxna män fingo en frukostsup som ej var dyr, då brännvinet tillverkades hemma och vid köp deraf fick man ……en kanna för 18 Sk.
Wid denna tid hade en gårdsdräng i årslön på sin höjd 100 Riksd. Den der näst 50 och en pojke eller piga ej öfver men väl under 25 Rdr. Men hade drängen fått Korn och pigan lärft minskades den kontanta lönen något.
Detta var i intet afseende storartadt ej häller åkdonen voro lyxurösa men i sednare tiden nöjer man sig ej med dylika saker. Till kroppens inre fordras allehanda dyrbara delikatessartiklar och till dess yttre går det ej ann med hemväfda tyger till klädsel utan helst utländska, och dessa skulle skäras efter nykomna snitt.
De som anse sig vara något mera än vanligt folk förse sig med frack för att ej likna bönder och fruntimren ut.. sig med hatt och på kjolarne af utländskt tyg, fästa de både före och bak åtskilliga påhäng för att synas vara något mer än vanliga menniskor.
Åkdonen skola vara finfina om det ska gå an att resa till staden och åtskilliga lyxartiklar måste finnas i de förnäme boningshusen som man skaffar sig hvilket måste ske om ej på annat fall så för lånta pengar. Jag antager att denna högfärd är en god driffjäder till de många fallen från ... som nu för tiden inträffa, ty nog med att öfverflödet är dyrt, arbetet åsidosätter emedan mången anser sig för god att uträtta sitt eget arbete, utan istället får detta ske med dyrlegt folk.
De som nöja sig med lagom flärd kunna äfven nu exsistera, derpå har man många bevis. Den som sätter sig upp som landtbrukare kommer vanligtvis i skuld, och den som söker till att minska denna genom flit och arbete går merändels i land dermed, men exempel gifves att Landtbrukare som börja med jämförelsevis ganska ringa skuld villa genast hafva fullt upp med dyrbara så väl inre som yttre inventarier i dubbelt mått och sjelf ej lägga hand vid arbetet, måste inom en ej så mycken aflägsen tid gå ifrån sin egendom och lemna den åt borgenärerna. Det är således till en del folkets egen skuld att landtbruket ej lönar sig, lägger man dertill borgens ... som i synnerhet anlitas bland jordbrukare så har man taflan färdig som följas af en stor del bland landtmännen till hvilken klass man hör och bland hvilka man har den största erfarenheten. Det är möjligt att liknande orsaker åstadkomma liknande följdverkan äfven bland andra samhällsklasser.
Jag kan i dessa anteckningar mest sysselsatt mig med och reflekterat öfver männens göromål eller bedrifter, och får nu följdriktigt nämna något om qvinnorna, som att dömma af åtskilliga tidningsartiklar och broschyrer synas snart skola växa männen öfver hufvudet.
Qvinnorna hade i mitt första minne icke så stora anspråk som nu. Hustrun i huset var med och verkställde alla inomhus för sitt kön erfoderliga göromål och pigan halp till dermed, men denna fick äfven få dra och passa fäkreaturen. När de yttre göromålen voro uträttade sköttes spinnrocken om vintertiden och Väfven på framtiden, eftersom flickor växte till biträdde de vid dessa göromålen. Då hösten kom voro fruntimren sjelfskrifna att hjelpa till vid såväl Hö som sädesskörd alla och en hvar som hade någon förmåga dertill. Nu deremot skola flickorna, sedan de genomgått skolan ej sköta annat än pianot och måla något som de börjat lära sig under skoltiden. Att besvära dessa med några utvändiga göromål passar ju ej och derför slippa de, vissa undantag göras, men för många gäller beskrifningen i sin fulla bemärkelse.
Att äfven ynglingar vänja sig vid dagdrifveri och undgå något ansträngande arbete är en känd sak. I allmänhet sedan ynglingen genomgått skolkurserna, i synnerhet de..... passar det ej att återgå till kroppsarbete. Maskiner skola uträtta detta, men de som ej hafva råd att skaffa sig dylika få nöja sig med att sköta jordbruksarbete på gamla viset och denna nödtvångenhet anser jag ej har något annat med sig N.B. då arbetet ordentligt utföres.
-----------------------------------------------------------------------
Här slutar berättelsen, dock troligen inte avslutad. Den är troligen nedtecknats av f.d. Uppbördsmannen Nils Hansson, Fleninge. Författaren skriver i början 75-årig levnad och född 1812, så bör berättelsen vara skriven omkring 1887. En äkta upplevelse, nedtecknad av en vardaglig människa som levat i västra Skåne.
Länk till originalet = Lu 40 Fleni
Ett mycket udda objekt, stämplat Helsingborg 1880-05-18. Landtbrukaren som fick brevet har använt detta och ytterligare några, att skriva ned det han minns. Född 1812 (?) i Fleninge och fram till slutet av 1800-talet.
Ordförklaring:
Dafre = davre = (frukost) = Hvar och en till "davre" skulle förtära sin rest från föregående dag
"bart bröd" = bröd utan fett (flott/smör)
I Sv. Befolkning 1890 finns 2 personer som skulle kunna passa.
Post 2294578
Hansson, Nils
Hemmnsegare
f. 1837 i Fleninge (Malmöhus län, Skåne)
Gift man, far i familjen
Norrbölinge
Fleninge (Malmöhus län, Skåne)
Födelseort i källan: Flge
eller
Post 2294080
Hansson, Nils
Undantagsman f.d. kyrkovärd
f. 1812 i Fleninge (Malmöhus län, Skåne)
Änkling, far i familjen
Flenninge n:o 25, Fleninge (Malmöhus län, Skåne)
Födelseort i källan: Fleninge
--------------------------------------
Nils hade en son vars uppgifter i samma källa är
Post 2294081
Karl Hansson
f. 1841 i Fleninge (Malmöhus län, Skåne)
s. Ogift man, barn i familjen
Flenninge n:o 25
Fleninge (Malmöhus län, Skåne)
Födelseort i källan: Fleninge
